Söndag 1 november - 09
Det har varit en jävla vecka, och helgen har inte varit mycket bättre. Jag är trött, hängig, nere, fullständigt urlakad. Jag vet inte om det är omställningen till vintertid som ställt allting på ända. Kan vara så. Eller om det är övergången från oktober till november som dragit ner mig. Kan vara så också. November är utan tvekan årets sämsta månad. Så har det alltid varit, så ska det förbli.
Men. Det kan också vara Häxan på jobbet som ända sedan hon börjat har höjt stressnivån i kroppen på mig med flera procent. Och hon blir bara värre och värre. Krigar och intrigerar, hugger och hackar, åt alla håll och i alla riktningar. Hon har varit på mig som en hök i flera veckor, ända sedan vi gjorde en rokad på avdelningen och bytte platser. I fredags fick jag förklaringen. En annan arbetskamrat berättade att Häxan tidigare i veckan dragit in henne i ett mötesrum och frågat: ”Tycker inte du att Niklas surfar väldigt mycket på arbetstid?”
När vi bytte platser fick hon platsen precis bakom mig, och har därmed ständig uppsikt över vad jag pysslar med på datorn. Och ja, jag surfar en hel del på arbetstid. Kollar mail, kollar bloggar, ibland uppdaterar jag rent av min egen. Men jag gör det inte på bekostnad av mitt arbete. Om så vore fallet skulle det nog ha märkts vid det här laget. Men under det år jag arbetat här har ingen klagat. Förränn nu då.
Nu när jag vet hur det ligger till kan jag ta det med ro. Nu när hon visat sitt rätta ansikte. Jag har tyckt ganska synd om henne fram till nu. Det är alltid oroligt omkring henne, det är alltid något som skaver. Det är inte lätt att ha henne i närheten, men måste vara betydligt svårare att faktiskt vara henne. Nu har jag inga sympatier kvar. Vill hon intrigera om mina internetvanor kan hon fara åt helvete. Jag vet att jag gör ett bra jobb. Det roliga är att jag, strax efter att ha fått kännedom om Häxans intrigerande, fick ett mail från min chef där hon berömde mig för att ha gjort fantastiskt bra ifrån mig i ett projekt vi båda är involverade i. Sånt betyder lite mer än en bedagad skvallerkärrings tisslande och tasslande.
Och det är skönt att äntligen veta varför jag kännt mig så jagad och bevakad den senaste tiden. Inte konstigt att man är stressad.
--
Mest stressad har jag nog varit på fritiden. När jobbet är olidligt vill man liksom göra mesta möjliga av de få timmar man är fri. Det är så mycket jag vill hinna med, men så lite tid och så lite energi. För det jag behöver mest av allt, hur tråkigt det än är, det är att vila. Hämta krafter inför nästa påfrestande arbetsdag. Det jag behöver är att kollapsa i fosterställning på soffan efter en hård arbetsdag. Det jag gör är oftast (de senaste veckorna) något helt annat.
- Kaffe med Fredrik vid Mariatorget, följt av promenad till Hornstull.
- Utgång med jobbet, grillat och öl som samarbetspartners stod för. Fyllesvammel om miljö, politik och urfiskandet av världshaven med samma samarbetspartners på Judith och Bertil innan kvällen avslutades. Surrealistiskt.
- Åt middag med Anna på en sunkindier på Söder i tisdags. Vi talade om livet och om vad som hänt sedan sist vi sågs och om film och böcker och politik. När jag kom därifrån doftade mina kläder som om de hade doppats i en fritös. Lyckligtvis hade jag fyndat nya på Emmaus strax innan middagen. En Paul Smith-tröja och en Ben Sherman-t-shirt.
- Fikade med Per på något namnlöst café i onsdags kväll. Härligt anspråkslöst ställe. Vi var enda gästerna, och vi satt antagligen kvar till efter stängning. Drack en kopp kaffe och åt en spenatpirog. Det var trevligt.
- Var på PUB förra lördagen. Köpte mig ett par Clarks-kängor. Snygga. Följde med Mikaela på shoppingrunda i diverse garnaffärer, och unnade mig lite skivor på Myrorna vid Hötorget och Stadsmissionen vid Odenplan. Sov sedan bort halva lördagskvällen. Pur utmattning.
- Tapas på Ramblas med Tobbe, Johanna, Sara, Pappa och Maggan igår kväll. Mycket trevligt, mycket skratt, en hel del hjärtligt häcklande av det slag vi är bra på i min familj. Efteråt åkte jag hem till Frederic som kommit hem från Japan. Mikaela var redan där sedan tidigare. Jag fick ett glas konjak och ett par Paul Smith-strumpor. Mycket hyggligt.
Det låter inte som så mycket, och det är inte så mycket. Och det mesta är trevligt. Men jag behöver lugn och ro. Jag behöver semester.
Det har varit en jävla vecka, och helgen har inte varit mycket bättre. Jag är trött, hängig, nere, fullständigt urlakad. Jag vet inte om det är omställningen till vintertid som ställt allting på ända. Kan vara så. Eller om det är övergången från oktober till november som dragit ner mig. Kan vara så också. November är utan tvekan årets sämsta månad. Så har det alltid varit, så ska det förbli.
Men. Det kan också vara Häxan på jobbet som ända sedan hon börjat har höjt stressnivån i kroppen på mig med flera procent. Och hon blir bara värre och värre. Krigar och intrigerar, hugger och hackar, åt alla håll och i alla riktningar. Hon har varit på mig som en hök i flera veckor, ända sedan vi gjorde en rokad på avdelningen och bytte platser. I fredags fick jag förklaringen. En annan arbetskamrat berättade att Häxan tidigare i veckan dragit in henne i ett mötesrum och frågat: ”Tycker inte du att Niklas surfar väldigt mycket på arbetstid?”
När vi bytte platser fick hon platsen precis bakom mig, och har därmed ständig uppsikt över vad jag pysslar med på datorn. Och ja, jag surfar en hel del på arbetstid. Kollar mail, kollar bloggar, ibland uppdaterar jag rent av min egen. Men jag gör det inte på bekostnad av mitt arbete. Om så vore fallet skulle det nog ha märkts vid det här laget. Men under det år jag arbetat här har ingen klagat. Förränn nu då.
Nu när jag vet hur det ligger till kan jag ta det med ro. Nu när hon visat sitt rätta ansikte. Jag har tyckt ganska synd om henne fram till nu. Det är alltid oroligt omkring henne, det är alltid något som skaver. Det är inte lätt att ha henne i närheten, men måste vara betydligt svårare att faktiskt vara henne. Nu har jag inga sympatier kvar. Vill hon intrigera om mina internetvanor kan hon fara åt helvete. Jag vet att jag gör ett bra jobb. Det roliga är att jag, strax efter att ha fått kännedom om Häxans intrigerande, fick ett mail från min chef där hon berömde mig för att ha gjort fantastiskt bra ifrån mig i ett projekt vi båda är involverade i. Sånt betyder lite mer än en bedagad skvallerkärrings tisslande och tasslande.
Och det är skönt att äntligen veta varför jag kännt mig så jagad och bevakad den senaste tiden. Inte konstigt att man är stressad.
--
Mest stressad har jag nog varit på fritiden. När jobbet är olidligt vill man liksom göra mesta möjliga av de få timmar man är fri. Det är så mycket jag vill hinna med, men så lite tid och så lite energi. För det jag behöver mest av allt, hur tråkigt det än är, det är att vila. Hämta krafter inför nästa påfrestande arbetsdag. Det jag behöver är att kollapsa i fosterställning på soffan efter en hård arbetsdag. Det jag gör är oftast (de senaste veckorna) något helt annat.
- Kaffe med Fredrik vid Mariatorget, följt av promenad till Hornstull.
- Utgång med jobbet, grillat och öl som samarbetspartners stod för. Fyllesvammel om miljö, politik och urfiskandet av världshaven med samma samarbetspartners på Judith och Bertil innan kvällen avslutades. Surrealistiskt.
- Åt middag med Anna på en sunkindier på Söder i tisdags. Vi talade om livet och om vad som hänt sedan sist vi sågs och om film och böcker och politik. När jag kom därifrån doftade mina kläder som om de hade doppats i en fritös. Lyckligtvis hade jag fyndat nya på Emmaus strax innan middagen. En Paul Smith-tröja och en Ben Sherman-t-shirt.
- Fikade med Per på något namnlöst café i onsdags kväll. Härligt anspråkslöst ställe. Vi var enda gästerna, och vi satt antagligen kvar till efter stängning. Drack en kopp kaffe och åt en spenatpirog. Det var trevligt.
- Var på PUB förra lördagen. Köpte mig ett par Clarks-kängor. Snygga. Följde med Mikaela på shoppingrunda i diverse garnaffärer, och unnade mig lite skivor på Myrorna vid Hötorget och Stadsmissionen vid Odenplan. Sov sedan bort halva lördagskvällen. Pur utmattning.
- Tapas på Ramblas med Tobbe, Johanna, Sara, Pappa och Maggan igår kväll. Mycket trevligt, mycket skratt, en hel del hjärtligt häcklande av det slag vi är bra på i min familj. Efteråt åkte jag hem till Frederic som kommit hem från Japan. Mikaela var redan där sedan tidigare. Jag fick ett glas konjak och ett par Paul Smith-strumpor. Mycket hyggligt.
Det låter inte som så mycket, och det är inte så mycket. Och det mesta är trevligt. Men jag behöver lugn och ro. Jag behöver semester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar