måndag 16 november 2009

6. A walk on the wild side.

Måndag 16 november - 09

Tog en tripp till Karlskoga förra helgen. Första gången sedan i sommeras. Kom tillbaka till Stockholm på söndagskvällen, åkte på fredagen efter jobbet. Egentligen hade jag tänkt försöka gå lite tidigare för att komma fram i hyfsad tid, men vi hade kickoff med obligatorisk närvaro, så jag kom loss en timme senare än vanligt i stället. I gengäld fick jag äta mig mätt på smörgåstårta och dricka mig otörstig på champagne och öl, så det vägde upp en aning. Mikaela plockade upp mig med bilen vid Liljeholmen. Vi var framme tre och en halv timme senare, klockan tio ganska exakt, och så möra att vi nästan slocknade på pappas soffa.
Morgonen därpå var vi uppe med tuppen. Vi hade ett späckat schema. Många loppisar att besöka. Som vanligt gav de störst utslag på bokfronten. Fyllde mina kassar med uppemot femton böcker, där den allra roligaste var en gammal utgåva av Raymond Chandlers "Fönstret". Lyckades också hitta vinylskivor med Art Of Noise och Lee Hazlewood och en gammal jordglob i plast, modell mindre. Den sistnämnda tyckte Mikaela jag var galen som köpte, men jag tänkte den skulle göra sig fint i min bokhylla...

Efter loppisorgien åkte vi hem till min mamma och fikade, och därefter for vi i samlad trupp till mormor. Vi mellanlandade dock på kyrkogården och tände ett ljus på morfars grav. Mormor verkade vara på gott humör, hade lagat kalopps med kokt potatis, "gammal mat" som jag brukade säga som liten (fast jag menade gammaldags). Vi åt, och sen sov vi middag, för det hör till hos mormor. Man blir oerhört avslappnad och sömnig där. På kvällen drack vi vin, åt smörgåsar och pratade. Mikaela, mamma och mormor började prata handarbete, och jag experimenterade med kamerainställningar och la mig slutligen på soffan och läste.






Karlskogavistelsen avrundades dagen därpå med förmiddagspromenad, ytterligare ett loppisbesök och sedan fars dag-middag hos pappa innan vi for hem. En trevlig helg.

--

Kom nyss hem efter en kvällspromenad. Fyllde upp en termoskopp - den jag fick av en av arbetsgivarens samarbetspartners när de besökte kontoret för någon månad sedan - med kaffe, tog den i handen, en påse sopor i andra (förenade nytta med nöje) och gav mig ut. Det var fuktigt och rått, såklart, som man kan vänta sig så här års. Dimma steg mot hustaken, som om marken andades. Jag rörde mig bort från Klubbacken och ner till de flådigare kvarteren, där man alltid känner sig som en inkräktare. Då och då stannade jag och tog en liten klunk kaffe.
I kråkslotten längs vägen lyste enstaka lampor i ensliga fönster, nakna äppelträdsgrenar skrapade mot fasaderna, i strandvillorna stod en liten modellsegelbåt i varje köksfönster och teveapparater spred ljusblått ljus i furufärgade vardagsrum. Någon rastade en liten hund. Det hördes trumspelande från ett garage. Annars hörde jag bara Differnet i iPodens lurar.

När jag kom in var jag dyblöt av luftfuktighet och svett. Jag hade gått i intensiv takt, ändå varit ute i en dryg halvtimme. Jag kravlade mig ur kläderna och hoppade in i duschen. Kände mig som en ny människa, mör men med ömsat skinn. Jag måste promenera oftare.

söndag 1 november 2009

5. Helgen då de sista löven föll.



Söndag 1 november - 09

Det har varit en jävla vecka, och helgen har inte varit mycket bättre. Jag är trött, hängig, nere, fullständigt urlakad. Jag vet inte om det är omställningen till vintertid som ställt allting på ända. Kan vara så. Eller om det är övergången från oktober till november som dragit ner mig. Kan vara så också. November är utan tvekan årets sämsta månad. Så har det alltid varit, så ska det förbli.

Men. Det kan också vara Häxan på jobbet som ända sedan hon börjat har höjt stressnivån i kroppen på mig med flera procent. Och hon blir bara värre och värre. Krigar och intrigerar, hugger och hackar, åt alla håll och i alla riktningar. Hon har varit på mig som en hök i flera veckor, ända sedan vi gjorde en rokad på avdelningen och bytte platser. I fredags fick jag förklaringen. En annan arbetskamrat berättade att Häxan tidigare i veckan dragit in henne i ett mötesrum och frågat: ”Tycker inte du att Niklas surfar väldigt mycket på arbetstid?”
När vi bytte platser fick hon platsen precis bakom mig, och har därmed ständig uppsikt över vad jag pysslar med på datorn. Och ja, jag surfar en hel del på arbetstid. Kollar mail, kollar bloggar, ibland uppdaterar jag rent av min egen. Men jag gör det inte på bekostnad av mitt arbete. Om så vore fallet skulle det nog ha märkts vid det här laget. Men under det år jag arbetat här har ingen klagat. Förränn nu då.
Nu när jag vet hur det ligger till kan jag ta det med ro. Nu när hon visat sitt rätta ansikte. Jag har tyckt ganska synd om henne fram till nu. Det är alltid oroligt omkring henne, det är alltid något som skaver. Det är inte lätt att ha henne i närheten, men måste vara betydligt svårare att faktiskt vara henne. Nu har jag inga sympatier kvar. Vill hon intrigera om mina internetvanor kan hon fara åt helvete. Jag vet att jag gör ett bra jobb. Det roliga är att jag, strax efter att ha fått kännedom om Häxans intrigerande, fick ett mail från min chef där hon berömde mig för att ha gjort fantastiskt bra ifrån mig i ett projekt vi båda är involverade i. Sånt betyder lite mer än en bedagad skvallerkärrings tisslande och tasslande.
Och det är skönt att äntligen veta varför jag kännt mig så jagad och bevakad den senaste tiden. Inte konstigt att man är stressad.
--


Mest stressad har jag nog varit på fritiden. När jobbet är olidligt vill man liksom göra mesta möjliga av de få timmar man är fri. Det är så mycket jag vill hinna med, men så lite tid och så lite energi. För det jag behöver mest av allt, hur tråkigt det än är, det är att vila. Hämta krafter inför nästa påfrestande arbetsdag. Det jag behöver är att kollapsa i fosterställning på soffan efter en hård arbetsdag. Det jag gör är oftast (de senaste veckorna) något helt annat.

- Kaffe med Fredrik vid Mariatorget, följt av promenad till Hornstull.
- Utgång med jobbet, grillat och öl som samarbetspartners stod för. Fyllesvammel om miljö, politik och urfiskandet av världshaven med samma samarbetspartners på Judith och Bertil innan kvällen avslutades. Surrealistiskt.

- Åt middag med Anna på en sunkindier på Söder i tisdags. Vi talade om livet och om vad som hänt sedan sist vi sågs och om film och böcker och politik. När jag kom därifrån doftade mina kläder som om de hade doppats i en fritös. Lyckligtvis hade jag fyndat nya på Emmaus strax innan middagen. En Paul Smith-tröja och en Ben Sherman-t-shirt.

- Fikade med Per på något namnlöst café i onsdags kväll. Härligt anspråkslöst ställe. Vi var enda gästerna, och vi satt antagligen kvar till efter stängning. Drack en kopp kaffe och åt en spenatpirog. Det var trevligt.

- Var på PUB förra lördagen. Köpte mig ett par Clarks-kängor. Snygga. Följde med Mikaela på shoppingrunda i diverse garnaffärer, och unnade mig lite skivor på Myrorna vid Hötorget och Stadsmissionen vid Odenplan. Sov sedan bort halva lördagskvällen. Pur utmattning.

- Tapas på Ramblas med Tobbe, Johanna, Sara, Pappa och Maggan igår kväll. Mycket trevligt, mycket skratt, en hel del hjärtligt häcklande av det slag vi är bra på i min familj. Efteråt åkte jag hem till Frederic som kommit hem från Japan. Mikaela var redan där sedan tidigare. Jag fick ett glas konjak och ett par Paul Smith-strumpor. Mycket hyggligt.

Det låter inte som så mycket, och det är inte så mycket. Och det mesta är trevligt. Men jag behöver lugn och ro. Jag behöver semester.