I fredags, efter att ha jobbat, kommit hem, vilat och tagit igen mig en stund, for jag till Fredrik på födelsedagsfest. Hade en bag-in-box hemma, men orkade inte släpa på den, så fyllde upp en glasflaska från IKEA med vin och packade ner den i en systemetkasse som jag sedan höll krampaktigt hela långa resan till Solna. Lyssnade på senaste Bear Quartet och en gammal Cat Power-skiva jag hittat när jag letat födelsedagspresent till Fredrik tidigare i veckan (han fick en Yo La Tengo-skiva, som jag hoppas han gillar bättre än den M83-dito han fick förra året.)
Festen var liten, men började trevligt. Mattias och Jimmy var där, och så Fredrik och Frida förstås. Vi satt mest och snackade, drack glas efter glas, och det var som det brukar. Jag var sist kvar och hjälpte till med att dricka ur det sista ur flaskorna. På vägen hem insåg jag att jag aldrig skulle orka hålla mig vaken genom alla byten i natttrafiken, särskilt som nattbussen mot Hornstull rusade förbi mig just som jag kom upp ur tunnelbanan. Ödet placerade en taxi i min väg, så jag hoppade in i den, fick betala tvåhundrafemtio kronor och stöp sedan i säng när jag kom hem. Jag som aldrig åker taxi fick ändå lov att erkänna att det var värt det.
Något som inte var värt det var lördagens helvetiska baksmälla. Den var sannerligen inte planerad. Men sånt får man lov att acceptera om man ska leva ett utsvävande liv. Nu blir det pensionärstillvaro den närmaste framtiden. Gott så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar